När jag hade gått
ut gymnasiet började jag övningsköra lite,
jag tänkte att jag skulle
ha mitt körkort när jag fyllde 18........
Men en dag körde jag hem
till min pappa o när jag steg ur bilen såg jag dubbelt,
de var näst sista gången
jag körde och bara början på ett liv fyllt av skov.......
Jag var då 17 år,
blev inlagd på SöS där de letade fel, men kunde inte hitta
några
förutom att jag hade
vita blodkroppar i min ryggmärgsvätska, vilket kan tyda på
MS!
Efter tre år med nya
skov titt som tätt kom de äntligen
(jag säger äntligen
för de e lättare att leva med en diagnos än att leva i ständig
undran)
fram till att de var MS (multipel
skleros).
Min mamma och mormor var med
när jag fick beskedet, det tog nog hårdare på dem än
på mig,
för jag hade ingen aning
om vad MS var..... och för dem var de en sjukdom som man i 9 falla
av 10 hamnade i rullstol! Min läkare sa dock att jag troligtvis inte
kommer att hamna i rullstol eftersom jag verkade ha en väldigt mild
form av sjukdomen, men att jag inte kunde bli nå'n elitidrottare.......
Nu drygt tio år senare
mår jag ungefär likadant, förutom att jag har fått
en underbar liten son,
och att jag tar medicin.......
Jobba kan jag göra men
inte heltid!
Varje dag är en ny kamp
som jag gärna tar!!!!
Jag har de inte speciellt
mkt svårare än andra 27 åriga tjejer med barn....
© 2003 Malin Hjord