 |
Sonja ska fylla femtio
år. Hon står där mitt i livet, med hjälpsamma händer
och lyssnande öron. Hon springer mellan sin sjuka mor på långvården,
sitt arbete som lärare och sin uppgift som jourhavande medmänniska.
Barnen kräver också sin tid.
Hon gör ett hårt
lopp, Sonja. Mellan spisen, där syltgrytorna puttrar, och alla människorna
som kräver hennes uppmärksamhet. I handen kramar hon en stafettpinne,
men glömmer att lämna över den till någon.
I sonens dataspel finns
det extra-liv och frågan är hur Sonja skulle leva om fick börja
om från början. Sonja finner, denna skälvande tid fram
till femtioårsfesten, en kärlek. Den kan finnas där man
minst anar det. Nej, Sonja får inga extraliv, men
det händer en del både
i och utanför henne. Hon slutar springa. Nåja, saktar i alla
fall ner på takten.
Och vågar till slut,
lite rädd, men ändå mer nyfiken än rädd, möta
sin egen nakna spegelbild.
/Gunilla Cullemark författare
av pjäsen
Jag spelade Marianne Molander,
en tjej som sökte jobb...... Jag hade solosång om arbetslöshet!
Spelade även en av tjejerna i Sonjas klass........
|
